Rend Collective Experiment
Under sommaren gjorde Frizon en tävling tillsammans med David Media där man fick klura ut lite svar angående en youtubefilm och lite annat smått och gott. Vinnare av Rend T-shirts är följande: Erik Josefsson, Linn Bergström, Alexander Bojestig, Sandra Johansson och Daniel Sjöman. Grattis! Ni får T-shirts på posten.

Hur kommer den kristna församlingen att se ut om tio år? Den frågan ställer sig festivalen Frizon tillsammans med ungdomsmagasinet IKON1931. Församlingen är något grundläggande inom kristen tro. En gemenskap där människor får växa in i tron och utmanas av varandra och av Gud. Många kreatörer har känt sig utestängda från församlingen. Ofta har deras uttryckssätt missförståtts inom kyrkans väggar. Vi vill vara en motreaktion till detta och i stället släppa fram unga kreativa människor.

Vi vill släppa loss kreativiteten. Och uppmuntra till olika uttryck, tankar och idéer kring att forma framtidens församling.

Det främsta bidraget belönas med ett stipendium på 5 000 kronor för att utveckla sitt konstnärskap. Dessutom kommer de fem mest innovativa bidragen att publiceras i IKON1931:s augustinummer och ställas ut på festivalen Frizon.

Bidraget eller en bild av bidraget skickas senast den 15 juli:
Per e-post till: magasin@ikon1931.se eller frizon@frizon.nu
Per post till: IKON1931 105 36 Stockholm eller Frizon Box 1624 701 16 Örebro

I juryn sitter:
Elin Davidsson, projektledare för Frizon,
Daniel Wistrand, redaktör IKON1931,
Clara ”Underbaraclara” Lidström, bloggare
Mattias Käll, grafisk formgivare
Johan Nilsson, ordförande ungdomsförbundet equmenia

Ladda ned pdf-fil om tävling här.

Vi önskar dig lycka till!
/Frizon & IKON1931

För tillfället läser jag en kurs i kyrkohistoria, och häromdagen läste jag om den tidiga kyrkan och dess förföljelser. Jag mår illa när jag läser beskrivningar av vad de kristna på 300-talet fick genomlida, och jag har stor respekt för dessa människor. Idag är förföljelserna världen över ännu mer utbredda. Det är fruktansvärt. Och jag slås av tanken över hur jag själv skulle reagera. Varför står de ut med att behandlas på det sättet, hur orkar de?

De älskar Jesus.
Det finns inget viktigare.

Och då är det inte heller så konstigt att det var under och efter dessa tider som kyrkan också växte. De hade rätt fokus.

Det var som en av mina lärare formulerade det i veckan: vi måste först förstå teologin, innan vi kan förstå etiken. Alltså måste vi fokusera på vem Jesus är, innan vi kan börja fundera över hur vi ska leva våra liv. Vi måste förstå själva kärnan, och låta Jesus göra något i våra liv. Kyrkan har nog ofta setts som någon slags moralpolis för att människor inte har fått höra vem Jesus är, utan bara hur de ska leva. Ibland har fokuset helt enkelt hamnat fel.

Mitt i all längtan och innerlighet och välvilja så kan det bli fel. Så blir det för mig ibland. Men jag tror att vi alla ständigt måste påminna oss om varför vi gör allt vi gör. Men framförallt inte göra någonting ett litet tag, utan bara ta in Jesus. Lägg dig på golvet och låt dig bli omsvept av hans kärlek.

Mer Jesus.

Charlotte Paulsson
/Frizonledningen

Det är som att jag behöver bearbeta ämnet – och kanske är det just så. För det finns nog ingenting i tankarna på framtiden som skrämmer mig så mycket som bilden av mig själv i ett cyniskt, stagnerat tillstånd.

För mig handlar det om två saker:

- Rädslan att stagnera i tron. Att gå till kyrkan som av slentrian. Att sluta vara öppen för att Gud vill fortsätta förvandla, förnya, och fördjupa mitt liv. Att bli del av den kraft som gör kyrkan till institution istället för rörelse.

Jag tror att Frizon kan vara en kraft i motsatt riktning. Dels för att Frizon som koncept är uppbyggt som något levande, organiskt och okontrollerbart men framförallt på grund av att människorna som gör Frizon bär på någonting som får mig att aldrig vilja fixeras i asfalten. Jag tror att nyckeln dels ligger i att leva ett liv där man fortsätter att ständigt utsätta sig för Guds nåd – när den får prägla människor kan de inte stagnera. Men också att träffa människor som kan ge nya perspektiv och kanske framförallt – träffa människor som är många år äldre och som fortfarande är i rörelse. Engagemang och tron på förändring får inte bli synonymt med ungdomsnaivitet.

- Rädslan att fastna i teoristadiet. Att hamna i ett sammanhang med de briljantaste visionärerna som lyckas formulera precis den teologi jag själv vill skriva under på, som hittar exakt rätt områden inom svensk frikyrklighet att kritisera men som inte drabbats av Guds bråddjupa kärlek – så att de inte nöjer sig med teorierna.

På Frizon, och i församlingen hemma, finns precis det som förhindrar mig att fastna i formuleringarna. Det finns människor som lyfter min blick och visar mig den stora bilden igen, och hjälper mig att komma tillbaka till Guds primära kallelse. Jag tror att det är sjukt viktigt att det finns de som tänker på djupet, som formulerar och ifrågasätter men jag skulle mena att uttryck som: ”tänk först – handla sen” inte rakt av kan appliceras på mig som kristen. I det kristna livet måste vi ibland börja gå innan alla läror och all teologi blir helt korrekt.

Men hur kan man börja gå längs en väg som man inte helt känner?
Hur kan man hänge sig åt det som fortfarande bygger stora frågetecken inom en?

Jag tror att vi kan börja gå för att vi har en Gud som har lovat att gå med oss, en Gud som hela tiden kommer att vilja förnya oss och visa oss nya perspektiv. En levande Gud som vi får gestalta på en levande festival, i en levande kyrka. Så kan vi gå, inte i blindo utan i tillit.

Mirjam Olsson
/Frizons ledningsgrupp